saraengberg

Jah, jag har inte lyckats bra alls me att sluta snusa,.. hehe inte oväntat.

Lyssnar på massa låtar som tar mig tillbaka i tiden, tillbaka till det bästa och värsta. Jag kan aldrig bestämma mig för om jag saknar tiden och vill tillbaka eller om jag ska växa upp. Saknar den jag var på många sätt, och hur kul livet kunde vara, hur obrydd man var. men jag vet hur dåligt jag mådde, hur destruktiv jag vart. Frågan är om jag är bättre nu alls egentligen? Är blåmärken bättre än skärsår?

Jag jobbar mot någonting men jag vet inte vad, jag vet inte vem. Folk i min omgivning mår nog bättre av vem jag blivit än vem jag var, men jag då? Jag måste göra vad jag vill, hur hänsynslöst det än kan låta så vet jag att det är några saker jag måste göra nu. För jag måste fatta ett beslut om vem jag är egentligen och fråga mig om det är samma person som jag vill vara? Identitetskris ftw. Är det verkligen dags redan? Var jag beredd att lämna det jag lämnat? Eller tvingade jag mig själv att bli någon annan för att det är så man ska vara?

Jag kan inte annat än hoppas att jag fattar rätt beslut för mig själv. För jag är den viktigaste människan i mitt liv. Visa ord från förr i tiden. - Du är den viktigaste personen i ditt liv, skit i alla andra. Vi får se vad som händer.