mormor <3
Ja hej och hå är hyfsat påverkad atm. Kom hem för en liten stund sen, vart gode på G och nu är jag superslö typ och börjar nog bli lite bakis... hm..
Saknar att umgås me pojkvän, vi har som jobbat om varandra och jag har vart så trött så vi har knappt umgåtts nå alls. Men får väl ta igen det när han är ledig, men i helgen äre jobbjobbjobb även imorgonnatt.
Jag har vart lite afk, det vet de få personer jag träffat i veckan, och visst beror det mkt på att jag jobbat så mkt och kört slut på migsjälv, men det finns en anledning till varför jag kör slut på migsjälv atm.
Ngt som jag inte berättat för någon än. För då blir det verklighet. Alla vet hur mkt jag älskar min mormor, och nu är hon sjuk, jättesjuk. Jag är så orolig att jag bara vill gråta, min mormor är 63 år, hon är inte gammal och gaggig, men hon är jättesjuk och läkarna hittar inte anledningen. Just nu orkar hon knappt sitta upp vissa dagar och hon orkar inte med folk så mkt. Sen är min mormor världens envisaste och ska göra massa saker fast hon inte orkar, hon är nog inte kapabel till vila. Som läget är just nu är risken väldigt stor för stroke och jag vill inget annat än träffa henn. brukar hälsa på runt 1gång i veckan men nu är det längesen, sist var jag bara dit och skottade och stannade en halvtimme. Vill inte påfresta henne utan vill att hon ska få ta det lugnt. Men jag saknar min mormor oerhört och jag är så orolig att jag blir lite handlingsförlamad, min energi är borta. Vad ska jag göra utan min älskade mormor? Jag vill inte ens tänka på det utan håller bara tummarna för att hon ska bli bra igen, att dom ska laga henne.
Därför försöker jag att hålla mig sysselsatt, försöker att itne tänka, försöker, för det får inte vara på riktigt. Jag är inte redo för ngt sånt. Kmr nog aldrig bli. Hon är så viktig, en så stor del av mitt liv.
Saknar att umgås me pojkvän, vi har som jobbat om varandra och jag har vart så trött så vi har knappt umgåtts nå alls. Men får väl ta igen det när han är ledig, men i helgen äre jobbjobbjobb även imorgonnatt.
Jag har vart lite afk, det vet de få personer jag träffat i veckan, och visst beror det mkt på att jag jobbat så mkt och kört slut på migsjälv, men det finns en anledning till varför jag kör slut på migsjälv atm.
Ngt som jag inte berättat för någon än. För då blir det verklighet. Alla vet hur mkt jag älskar min mormor, och nu är hon sjuk, jättesjuk. Jag är så orolig att jag bara vill gråta, min mormor är 63 år, hon är inte gammal och gaggig, men hon är jättesjuk och läkarna hittar inte anledningen. Just nu orkar hon knappt sitta upp vissa dagar och hon orkar inte med folk så mkt. Sen är min mormor världens envisaste och ska göra massa saker fast hon inte orkar, hon är nog inte kapabel till vila. Som läget är just nu är risken väldigt stor för stroke och jag vill inget annat än träffa henn. brukar hälsa på runt 1gång i veckan men nu är det längesen, sist var jag bara dit och skottade och stannade en halvtimme. Vill inte påfresta henne utan vill att hon ska få ta det lugnt. Men jag saknar min mormor oerhört och jag är så orolig att jag blir lite handlingsförlamad, min energi är borta. Vad ska jag göra utan min älskade mormor? Jag vill inte ens tänka på det utan håller bara tummarna för att hon ska bli bra igen, att dom ska laga henne.
Därför försöker jag att hålla mig sysselsatt, försöker att itne tänka, försöker, för det får inte vara på riktigt. Jag är inte redo för ngt sånt. Kmr nog aldrig bli. Hon är så viktig, en så stor del av mitt liv.
Kommentarer
Trackback
