jamenvafan

Ibland blir  jag så less på migsjälv, för att jag går så mkt upp och ner. För att jag flippar och spårar och skriker. För att jag är så j*vla svår att förstå.

Jag har det nog ganska bra ändå och det största hindret för migsjälv är jag.

Jag är inte deppig eller ens arg eller ledsen idag, ångest ofc, men såsom jag mår just nu är det en bra dag om jag inte känner ångest varenda minut. Har väl haft ett tiotal "il" på 3 timmar nu, däremellan har det varit ganska neutralt. detta är som sagt en bra dag.

Att leva med ångesten konstant, hela tiden, alltid,... Det suger, det är tungt och jag känner att jag ska gå sönder.
Men jag kommer inte undan, jag kommer inte ifrån migsjälv och min sjukdom.

Att du väljer att leva med mig,... att du väljer att ta mig när det är så svårt. Att du väljer mig precis som jag är och att du bara lugnt väntar på att det ska vända åt rätt håll igen. fast du inte vet hur länge det kommer ta och hur länge dom bra stunderna håller i sig. Att du försöker göra vad DU kan för att inte göra det värre, att du försöker få mig att må bättre på de sätt du kan, om än bara för ett litet tag, bara jag blir gladare. För detta och så mycket annat kan jag inte annat än älska dig john. och det är när jag tänker på det som jag förstår att du älskar mig. Jag är förbannat sjukt jävla glad att jag är din tös. PUSSPÅRÄ

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0