Söndag - Framsteg
Allting är suddigt och samtidigt ser jag allt så klart.
Men hur får man människor att få perspektiv, att se saker och ting ur andra synvinklar, när dom desperat klamrar sig fast vid det dom själva vill tro.
Mina vänners olycka är min olycka, jag bryr mig bara en aning för mkt om andra för det mesta. Men det är svårt att se till sigsjälv när man känner sån ångest över andras öde.
Men mina vänners olycka kan också bidra till min lycka, inte på det elaka sätt som skadeglädje innebär, sådant känner man inte när det gäller folk man älskar. Men det hjälper mig ofta att få perspektiv på mitt eget liv, att se hur lyckligt lottad jag är som har allt jag har och som känner som jag gör.
Livet är aldrig enkelt sägs det, men just nu, i detta ögonblick känner jag att mitt liv, min dag just idag är så förbannat enkel. Jag vet vad jag ska göra idag, jag känner ingen panikångest och jag känner att det går spikrakt framåt. Hela nästa vecka känns som att det kommer bli en otroligt bra vecka för min egen del.
Vi ska börja rensa ordentligt i förrådet idag, men först ska jag kolla film och äta chips, skriver detta inlägg medan jag väntar på att filmen ska tanka klart.
Imorgon är det ny månad och ny vecka och jag ska börja en kurs och vi får nycklarna till nya lägenheten, allt är nytt och jag har en miljon saker att göra, underbart!
Kursen kommer förhoppningsvis gå bra och jag har en positiv inställning till den, det kommer förhoppningsvis leda till nya insikter och bättre erfarenhet inom arbetslivsområdet och mest troligt även en praktikplats på en piercingstudio när kursen avslutas <3 alltså om runt 2 månader. Framsteg.
Att vi äntligen får tillgång till nya lägenheten och kan börja ta tag i allting som jag så länge bara haft på papper och i huvudet, att se mina idéer bli verklighet. Framsteg
Min sambo har steppat up och lovat att vi tillsammans ska hjälpas åt med förrådet så nu kommer det äntligen bli gjort och jag kan slappna av lite tack vare att han tar ansvar och initiativ. Framsteg
Jag och mamma ska på IKEA på fredag och jag ska shoppa upp 5siffriga belopp, pengar jag lagt undan för just detta och även ett generöst bidrag från mina föräldrar <3 så vi får nya fina saker i lägenheten. Att allt det jag valt ut äntligen materialiseras och kommer hem så jag kan börja skruva ihop och bygga om. Framsteg
Kursen kommer även innebära en normal dygnsrytm, någonting jag verkligen behöver för att må bra och nu finns inte längre några ursäkter för att inte stiga upp ur sängen och påbörja dagen. Framsteg
Sen i slutet av nästa vecka ska jag, tanja och åke på SPA bara vi tre och slappna av och bli bortskämda. jag tar mig tid och pengar för att verkligen skämma bort migsjälv och slappna av ordentligt, för första gången på jag vet inte hur länge ska jag slappna av på riktigt. Framsteg
Jag har även på sista tiden börjat acceptera hur jag ser ut och känna mig om inte vacker så iallafall inte ful längre. Framsteg
Det finns en miljon småsaker till som jag känner gör att jag tar mig framåt både i livet och speciellt personligt. Men jagorkar inte och hinenr inte skriva ner dem alla nu eftersom jag ska skjutsa en handikappad laban till ica strax och här sitter jag fortfarande med morognfrilla, mjukisar och kletigt dagen-efter-smink i halva ansiktet.
Bjuder på en bild på det eftersom jag är på så sjukt bra humör idag.
Men hur får man människor att få perspektiv, att se saker och ting ur andra synvinklar, när dom desperat klamrar sig fast vid det dom själva vill tro.
Mina vänners olycka är min olycka, jag bryr mig bara en aning för mkt om andra för det mesta. Men det är svårt att se till sigsjälv när man känner sån ångest över andras öde.
Men mina vänners olycka kan också bidra till min lycka, inte på det elaka sätt som skadeglädje innebär, sådant känner man inte när det gäller folk man älskar. Men det hjälper mig ofta att få perspektiv på mitt eget liv, att se hur lyckligt lottad jag är som har allt jag har och som känner som jag gör.
Livet är aldrig enkelt sägs det, men just nu, i detta ögonblick känner jag att mitt liv, min dag just idag är så förbannat enkel. Jag vet vad jag ska göra idag, jag känner ingen panikångest och jag känner att det går spikrakt framåt. Hela nästa vecka känns som att det kommer bli en otroligt bra vecka för min egen del.
Vi ska börja rensa ordentligt i förrådet idag, men först ska jag kolla film och äta chips, skriver detta inlägg medan jag väntar på att filmen ska tanka klart.
Imorgon är det ny månad och ny vecka och jag ska börja en kurs och vi får nycklarna till nya lägenheten, allt är nytt och jag har en miljon saker att göra, underbart!
Kursen kommer förhoppningsvis gå bra och jag har en positiv inställning till den, det kommer förhoppningsvis leda till nya insikter och bättre erfarenhet inom arbetslivsområdet och mest troligt även en praktikplats på en piercingstudio när kursen avslutas <3 alltså om runt 2 månader. Framsteg.
Att vi äntligen får tillgång till nya lägenheten och kan börja ta tag i allting som jag så länge bara haft på papper och i huvudet, att se mina idéer bli verklighet. Framsteg
Min sambo har steppat up och lovat att vi tillsammans ska hjälpas åt med förrådet så nu kommer det äntligen bli gjort och jag kan slappna av lite tack vare att han tar ansvar och initiativ. Framsteg
Jag och mamma ska på IKEA på fredag och jag ska shoppa upp 5siffriga belopp, pengar jag lagt undan för just detta och även ett generöst bidrag från mina föräldrar <3 så vi får nya fina saker i lägenheten. Att allt det jag valt ut äntligen materialiseras och kommer hem så jag kan börja skruva ihop och bygga om. Framsteg
Kursen kommer även innebära en normal dygnsrytm, någonting jag verkligen behöver för att må bra och nu finns inte längre några ursäkter för att inte stiga upp ur sängen och påbörja dagen. Framsteg
Sen i slutet av nästa vecka ska jag, tanja och åke på SPA bara vi tre och slappna av och bli bortskämda. jag tar mig tid och pengar för att verkligen skämma bort migsjälv och slappna av ordentligt, för första gången på jag vet inte hur länge ska jag slappna av på riktigt. Framsteg
Jag har även på sista tiden börjat acceptera hur jag ser ut och känna mig om inte vacker så iallafall inte ful längre. Framsteg
Det finns en miljon småsaker till som jag känner gör att jag tar mig framåt både i livet och speciellt personligt. Men jagorkar inte och hinenr inte skriva ner dem alla nu eftersom jag ska skjutsa en handikappad laban till ica strax och här sitter jag fortfarande med morognfrilla, mjukisar och kletigt dagen-efter-smink i halva ansiktet.
Bjuder på en bild på det eftersom jag är på så sjukt bra humör idag.
lördag natt
Nyss hemkommen
Fylld av tankar på att allt är så komplicerat, man vill alltid ha det man inte kan få. Vi människor ska alltid sträva efter någonting bättre. Att vi aldrig nöjer oss, någonsin.
Känns inte som att det var så förr, men jag levde ju inte då, på den tiden som jag pratar om. Kanske har vi alltid vart såhär.
Har vi någonting så håller vi fast vid det, tills någonting bättre dyker upp. Men att alltid vilja ha någonting bättre, större någonting mer tror jag hindrar oss från att vara nöjda och njuta av det som är.
Jag har kommit att tänka på detta av en speciell anledning, men det jag gör nu är inte att rikta kritik, mina tankar sträckte snabbt ut sig till att inse att såhär är det med allting för dom flesta, Både materiellt och emotionellt osv.
Jag hoppas att min john inte är en sån som hela tiden strävar efter någonting bättre, men så har jag aldrig uppfattat honom hittills så han är nog en av de människor som är nöjd så länge livet är bra och allt känns rätt. För hade min pojkvän vart en av dessa som hela tiden sträcker sig efter nyare och bättre hade tiden kommit när även jag skulle bytas ut mot någon "bättre."
Att vi människor är såhär är väl ganska självklart, man vill ha det så bra som möjligt för sigsjälv. Det är ju ändå digsjälv du ska leva med resten av livet och därför måste du se till att du mår så bra som möjligt, ingen annan kommer göra det åt dig. Tyvärr
Men, jag vill avsluta detta smått depressiva inlägg med att tillägga att ibland, när du har riktigt tur, hittar du dendär speciella personen som älskar dig över allt annat, som skulle gå över lik för din skull. Den personen som kommer se till att du mår så bra som det bara går. Som sätter dig först oavsett vad det gäller och som håller dig om ryggen, men som ändå inte är rädd för att säga till dig när du går för långt eller handlar fel. En vän för livet eller en pojkvän/flickvän, Kanske både och.
Det jag har i min john, min bästa vän, sambo och fästman.
Fylld av tankar på att allt är så komplicerat, man vill alltid ha det man inte kan få. Vi människor ska alltid sträva efter någonting bättre. Att vi aldrig nöjer oss, någonsin.
Känns inte som att det var så förr, men jag levde ju inte då, på den tiden som jag pratar om. Kanske har vi alltid vart såhär.
Har vi någonting så håller vi fast vid det, tills någonting bättre dyker upp. Men att alltid vilja ha någonting bättre, större någonting mer tror jag hindrar oss från att vara nöjda och njuta av det som är.
Jag har kommit att tänka på detta av en speciell anledning, men det jag gör nu är inte att rikta kritik, mina tankar sträckte snabbt ut sig till att inse att såhär är det med allting för dom flesta, Både materiellt och emotionellt osv.
Jag hoppas att min john inte är en sån som hela tiden strävar efter någonting bättre, men så har jag aldrig uppfattat honom hittills så han är nog en av de människor som är nöjd så länge livet är bra och allt känns rätt. För hade min pojkvän vart en av dessa som hela tiden sträcker sig efter nyare och bättre hade tiden kommit när även jag skulle bytas ut mot någon "bättre."
Att vi människor är såhär är väl ganska självklart, man vill ha det så bra som möjligt för sigsjälv. Det är ju ändå digsjälv du ska leva med resten av livet och därför måste du se till att du mår så bra som möjligt, ingen annan kommer göra det åt dig. Tyvärr
Men, jag vill avsluta detta smått depressiva inlägg med att tillägga att ibland, när du har riktigt tur, hittar du dendär speciella personen som älskar dig över allt annat, som skulle gå över lik för din skull. Den personen som kommer se till att du mår så bra som det bara går. Som sätter dig först oavsett vad det gäller och som håller dig om ryggen, men som ändå inte är rädd för att säga till dig när du går för långt eller handlar fel. En vän för livet eller en pojkvän/flickvän, Kanske både och.
Det jag har i min john, min bästa vän, sambo och fästman.
Onsdag
Läste nyss en blogg med mkt jobbigt design.
Tjejen hade inte mkt till liv och skyllde de på att hon inte hade så mkt vänner och bekanta att hälsa på osv, DÅ insåg jag att jag är förbannat lyckligt lottad som har ett så aktivt socialt liv. Jag skulle dö långsamt om jag inte hade mina vänner och om jag inte kände att jag alltid har ngn att ringa även om det bara är för att be dem käka me mig.
Jag har perioder när jag isolerar mig väldigt mkt för att jag mår så dåligt. Är glad att alla viktiga har förståelse och finns kvar när jag kmr tillbaka. Min sjukdom är bara en del av mig, en del som alla känner till men som ingen lägger så stor vikt vid, jag är accepterad och älskad precis som jag är och det är jag sjukt tacksam och lycklig över <3
Utan er - ingen Sara
Tjejen hade inte mkt till liv och skyllde de på att hon inte hade så mkt vänner och bekanta att hälsa på osv, DÅ insåg jag att jag är förbannat lyckligt lottad som har ett så aktivt socialt liv. Jag skulle dö långsamt om jag inte hade mina vänner och om jag inte kände att jag alltid har ngn att ringa även om det bara är för att be dem käka me mig.
Jag har perioder när jag isolerar mig väldigt mkt för att jag mår så dåligt. Är glad att alla viktiga har förståelse och finns kvar när jag kmr tillbaka. Min sjukdom är bara en del av mig, en del som alla känner till men som ingen lägger så stor vikt vid, jag är accepterad och älskad precis som jag är och det är jag sjukt tacksam och lycklig över <3
Utan er - ingen Sara
Onsdag
Vaknade halv nio av ett sms från fader efter några timmars mkt orolig sömn.
Runt tolvtiden kom pappa och folket som skulle köpa soffan, var jättenervös när dom bar ner den att ngn (läs pappa) skulle bli skadad, få soffan över sig och dyl.
Efter de dammsögs lägenheten ordentligt och vi flyttade om bordet så vi (jag) ska ha mkt plats nu när det är dags att börja sortera ur förrådet.
Låg och slökollade tv med pojkvän, sen sov jag middag och efter drygt en timme väckte john mig. Han är så söt när jag ska sova, han nattar mig och pussar mig i pannan och släcker och sänkter ljudet på tvn och hela kittet <3
Mest kollat tv idag, nu har jag nyss ätit och halvkollar på efterlyst, sambon har raid som vanligt på onsdagar.
Livet känns ganska bra nu, idag kände jag mig helt fridfull där nån timme, det kändes konstigt och ovant och läskigt och underbart.
Atm är jag ganska to terms med migsjälv. Hoppas det får vara så ett tag.
Runt tolvtiden kom pappa och folket som skulle köpa soffan, var jättenervös när dom bar ner den att ngn (läs pappa) skulle bli skadad, få soffan över sig och dyl.
Efter de dammsögs lägenheten ordentligt och vi flyttade om bordet så vi (jag) ska ha mkt plats nu när det är dags att börja sortera ur förrådet.
Låg och slökollade tv med pojkvän, sen sov jag middag och efter drygt en timme väckte john mig. Han är så söt när jag ska sova, han nattar mig och pussar mig i pannan och släcker och sänkter ljudet på tvn och hela kittet <3
Mest kollat tv idag, nu har jag nyss ätit och halvkollar på efterlyst, sambon har raid som vanligt på onsdagar.
Livet känns ganska bra nu, idag kände jag mig helt fridfull där nån timme, det kändes konstigt och ovant och läskigt och underbart.
Atm är jag ganska to terms med migsjälv. Hoppas det får vara så ett tag.
Tisdag
Vaknade nysso ch ska iväg till enheten på 30 min. Yeyy för stress men är alltid skönt att komma dit.
hinner inte så mkt mer just nu så får skriva ett bättre inlägg ikv.
hinner inte så mkt mer just nu så får skriva ett bättre inlägg ikv.
Vänner och dyl
Vilken tjej är du ?
S.k emo
S.k emo
Du kanske inte hade den bästa uppväxten. Blev aldrig accepterad som du var. Dina intressen för rock , vissa sporter och kanske spel är ditt liv. Du är i stort behov av att alltid förlita dig på vänner, genom vänner får du styrka. Du kan ha dina stunder där livet känns förfärligt, du tänker nogrannare på vart livet egentligen fört dig. Och hur du levt. Eller så kanske du bara vill ha mer uppmärksamhet , klä dig i en speciell klädlook som du själv gillar. Sticka ut lite i mängden, hoppa flänga och vara barn hela livet. Hur som helst är det viktigaste att du är dig själv, och ingen kan ändra på dig.
Detta stämmer sjukt bra in på mig faktiskt. Mina vänner är det viktigaste som finns i mitt liv (och min sambo såklart men räknar honom som en av mina bästa vänner också.)
Det är svårt att förklara och visa hur mkt ni betyder, för mig är det så självklart att ni är the world to me att jag inte säger det tll er nog ofta. Att ni står ut med mitt oförutsägbara beteende är guld värt. Ni som ska ta åt er av detta vet vilka ni är, ni är dom som finns där för mig, som ställer upp och visar mig respekt och kärlek. Ni som backar upp mig när jag blivit orätt behandlad. Ni som pratar med mig när jag är förbannad, ledsen, depp eller bara surrsugen.
Jag tänker mycket på hur jag levt mitt liv, vad jag gjort för misstag, hur jag hamnade där jag är idag. Vad jag hade kunnat göra annorlunda för att förhindra detta.
Jag lever ett bra liv, har underbara yttre omständigheter, vänner och en sambo som gör allt för mig, finns där, kramar när jag behöver kramar, låter mig vara när jag behöver vara ifred, jag kan ränka upp 1000+ anledningar till att du är designad just för mig. (Men just nu orkar jag inte för jag är trött i ryggen och vill se how i met your mother med dig. så jag ska skynda mig att skriva klart dethär inlägget.) Men trots att jag utifrån lever ett bra liv så mår jag inte bra alltid, min sjukdom gör att jag känner mig låst, förhindrad att göra saker, vill kunna ta mig hem at all times så jag vill inte fara för långt bort om jag inte har bil tex. Jag har ett osynligt handikapp som styr en stor del av mitt liv, det finns tillfällen när jag är sjukare och friskare. Men jag kommer aldrig bli frisk som det känns nu. Om jag är symptomfri i 5 år kan jag bli friskförklarad men det finns även då stor risk att jag relapsar.
Det kommer alltid finnas i mig och gör att jag är rädd och osäker, en person som egentligen inte är jag. Jag vill vara ett barn och hoppa och skutta hela livet men jag orkar inte, sjukdomen suger för mkt energi av mig just nu, jag orkar och vågar inte vara den glada sociala person jag är inuti i samma utsträckning som jag vill, jag blir otrevlig och för sarkastisk mot folk jag egentligen älskar, jag blir tyst och lågmäld blen folk jag egentligen trivs med, jag blir konstig,....
Detta stämmer sjukt bra in på mig faktiskt. Mina vänner är det viktigaste som finns i mitt liv (och min sambo såklart men räknar honom som en av mina bästa vänner också.)
Det är svårt att förklara och visa hur mkt ni betyder, för mig är det så självklart att ni är the world to me att jag inte säger det tll er nog ofta. Att ni står ut med mitt oförutsägbara beteende är guld värt. Ni som ska ta åt er av detta vet vilka ni är, ni är dom som finns där för mig, som ställer upp och visar mig respekt och kärlek. Ni som backar upp mig när jag blivit orätt behandlad. Ni som pratar med mig när jag är förbannad, ledsen, depp eller bara surrsugen.
Jag tänker mycket på hur jag levt mitt liv, vad jag gjort för misstag, hur jag hamnade där jag är idag. Vad jag hade kunnat göra annorlunda för att förhindra detta.
Jag lever ett bra liv, har underbara yttre omständigheter, vänner och en sambo som gör allt för mig, finns där, kramar när jag behöver kramar, låter mig vara när jag behöver vara ifred, jag kan ränka upp 1000+ anledningar till att du är designad just för mig. (Men just nu orkar jag inte för jag är trött i ryggen och vill se how i met your mother med dig. så jag ska skynda mig att skriva klart dethär inlägget.) Men trots att jag utifrån lever ett bra liv så mår jag inte bra alltid, min sjukdom gör att jag känner mig låst, förhindrad att göra saker, vill kunna ta mig hem at all times så jag vill inte fara för långt bort om jag inte har bil tex. Jag har ett osynligt handikapp som styr en stor del av mitt liv, det finns tillfällen när jag är sjukare och friskare. Men jag kommer aldrig bli frisk som det känns nu. Om jag är symptomfri i 5 år kan jag bli friskförklarad men det finns även då stor risk att jag relapsar.
Det kommer alltid finnas i mig och gör att jag är rädd och osäker, en person som egentligen inte är jag. Jag vill vara ett barn och hoppa och skutta hela livet men jag orkar inte, sjukdomen suger för mkt energi av mig just nu, jag orkar och vågar inte vara den glada sociala person jag är inuti i samma utsträckning som jag vill, jag blir otrevlig och för sarkastisk mot folk jag egentligen älskar, jag blir tyst och lågmäld blen folk jag egentligen trivs med, jag blir konstig,....
Söndag
Älskling hemma igen <3
Kollat serier, haft sex, sålt soffan, bra dag!!
Jag längtar så otroligt sjukt mkt till vi flyttar.
Kollat serier, haft sex, sålt soffan, bra dag!!
Jag längtar så otroligt sjukt mkt till vi flyttar.
Natt till lördag
Vart me Laban och Andres denna kväll, kollade 300 och surrat massor, helt udnerbart att träffa laban igen, vart alldeles för längesen :/
På dagen var jag förbi nina som vanligt, sen på stan och gjorde lite ärenden, bad tommy komma in å käka me mig å sen släpade ja me pojken å shoppade (nya strumpor och handkräm å sånt spännande nödvändigt)
När vi skulle hem från stan hade tommys bil blitt inlåst i garaget så livet sög å min väska låg i den me mina bilnycklar så ja kom it heller iväg, men vi löste de för vi är awsome med superkrafter och mobiltelefoner.
Nu ska jag sova en till natt i en för stor säng utan pojke. Bläh!
På dagen var jag förbi nina som vanligt, sen på stan och gjorde lite ärenden, bad tommy komma in å käka me mig å sen släpade ja me pojken å shoppade (nya strumpor och handkräm å sånt spännande nödvändigt)
När vi skulle hem från stan hade tommys bil blitt inlåst i garaget så livet sög å min väska låg i den me mina bilnycklar så ja kom it heller iväg, men vi löste de för vi är awsome med superkrafter och mobiltelefoner.
Nu ska jag sova en till natt i en för stor säng utan pojke. Bläh!
Torsdag
Sitter här och känner mig jävligt slö, vaknade för en timme sen och funderar på om jag verkligen orkar tvätta håret idag, det är skitäckligt men jag känner verkligen att jag inte orkar.
Ska dra på mig nå äckliga mjukiskläder och ta mig in till stan så jag kan köpa snus, efter de får vi se vad som händer.
John far till luleå idag och blir borta till söndag tror ja de va,... kmr sakna honom men saknad är bra ibland tror jag.
Idag flyter jag omkring i ngt melankoliskt tillstånd, har vart hyper några dagar nu så är väl inte så oväntat att jag går neråt, mår dock inte dåligt än, bara obrydd och inget betyder så mkt.
Fasar för att jag ska rasa nu när john ska bort, han är den jag lutar mig mot och nu ska han iväg, är sjukt hur beroende man kan vara av en annan människa. Kmr inte rasa för att john far bort måste jag bara förtydliga, är mer bara orolig för att jag ska börja må dåligt och att jag ska behöva tackla det själv, för det går inte att beskriva hur oroligt mkt det betyder att ha någon där som kramar en.
funderar på vad som ska hittas på idag, skulle nästan vilja iväg och shoppa men ändå inte, vet inte riktigt vad jag vill göra,.. men är inte så ovanligt att jag inte vet och att ingenting känns bra bara två sekunder efteråt. Alltså jag kan känna att jag vill göra någonting och sen bara sekunder efteråt känns det inte alls bra utan nästan lite ångestladdat och jag vill inte göra det längre. Kan vara vadsomhelst, vardagliga saker som att gå på stan, läsa en bok eller se en viss film.
Ska dra på mig nå äckliga mjukiskläder och ta mig in till stan så jag kan köpa snus, efter de får vi se vad som händer.
John far till luleå idag och blir borta till söndag tror ja de va,... kmr sakna honom men saknad är bra ibland tror jag.
Idag flyter jag omkring i ngt melankoliskt tillstånd, har vart hyper några dagar nu så är väl inte så oväntat att jag går neråt, mår dock inte dåligt än, bara obrydd och inget betyder så mkt.
Fasar för att jag ska rasa nu när john ska bort, han är den jag lutar mig mot och nu ska han iväg, är sjukt hur beroende man kan vara av en annan människa. Kmr inte rasa för att john far bort måste jag bara förtydliga, är mer bara orolig för att jag ska börja må dåligt och att jag ska behöva tackla det själv, för det går inte att beskriva hur oroligt mkt det betyder att ha någon där som kramar en.
funderar på vad som ska hittas på idag, skulle nästan vilja iväg och shoppa men ändå inte, vet inte riktigt vad jag vill göra,.. men är inte så ovanligt att jag inte vet och att ingenting känns bra bara två sekunder efteråt. Alltså jag kan känna att jag vill göra någonting och sen bara sekunder efteråt känns det inte alls bra utan nästan lite ångestladdat och jag vill inte göra det längre. Kan vara vadsomhelst, vardagliga saker som att gå på stan, läsa en bok eller se en viss film.
Flytt på G
Ja vad ska man skriva, har inte hunnit hända så jättemkt än idag, vaknat och duschat. Ska på enheten klockan två,.. spännande.
min skalle är ganska tom, eller egentligen är den inte tom, bara fylld av tapeter och skräp.
För i slutet av februari får vi tillgång till nya lägenheten!!! Sen så har vi vår nuvarande lägenhet tom slutet av mars så vi ska hinna fixa och flytta över allt utan stress. känns som att det kan vara värt dubbla hyror en månad om man får ta de chill eftersom jag är på gränsen till utbränd enligt min psykolog.
john liger och sover, eller jag tror inte han sover längre eftersom jag sitter och smattrar med tangentbordet nu. men vafan klockan är snart tolv så har inte alltför dåligt samvete över att jag väcker honom.
Sitter för övrigt och lyssnar på randy. Sjukt bra <3 Lyssnat på dem sen 2006 men ingen känner till dem. Är iaf ett piteband (punk) som är skitstora i usa men här hemma vet inte många vilka dom är.
Påtalom flytten måste jag erkänna att det är skitläskigt att flytta härifrån. Jag har bott i denhär lägenheten i 3 år och att flytta hemifrån är jätteläskigt och lite jobbigt. Men vi Kan ju inte bo i en etta tsm, det är för tajt, lite avskildhet behövs. Och nyläggan kmr bli så sjukt fin när jag är klar me den!!
min skalle är ganska tom, eller egentligen är den inte tom, bara fylld av tapeter och skräp.
För i slutet av februari får vi tillgång till nya lägenheten!!! Sen så har vi vår nuvarande lägenhet tom slutet av mars så vi ska hinna fixa och flytta över allt utan stress. känns som att det kan vara värt dubbla hyror en månad om man får ta de chill eftersom jag är på gränsen till utbränd enligt min psykolog.
john liger och sover, eller jag tror inte han sover längre eftersom jag sitter och smattrar med tangentbordet nu. men vafan klockan är snart tolv så har inte alltför dåligt samvete över att jag väcker honom.
Sitter för övrigt och lyssnar på randy. Sjukt bra <3 Lyssnat på dem sen 2006 men ingen känner till dem. Är iaf ett piteband (punk) som är skitstora i usa men här hemma vet inte många vilka dom är.
Påtalom flytten måste jag erkänna att det är skitläskigt att flytta härifrån. Jag har bott i denhär lägenheten i 3 år och att flytta hemifrån är jätteläskigt och lite jobbigt. Men vi Kan ju inte bo i en etta tsm, det är för tajt, lite avskildhet behövs. Och nyläggan kmr bli så sjukt fin när jag är klar me den!!
