lördag natt
Nyss hemkommen
Fylld av tankar på att allt är så komplicerat, man vill alltid ha det man inte kan få. Vi människor ska alltid sträva efter någonting bättre. Att vi aldrig nöjer oss, någonsin.
Känns inte som att det var så förr, men jag levde ju inte då, på den tiden som jag pratar om. Kanske har vi alltid vart såhär.
Har vi någonting så håller vi fast vid det, tills någonting bättre dyker upp. Men att alltid vilja ha någonting bättre, större någonting mer tror jag hindrar oss från att vara nöjda och njuta av det som är.
Jag har kommit att tänka på detta av en speciell anledning, men det jag gör nu är inte att rikta kritik, mina tankar sträckte snabbt ut sig till att inse att såhär är det med allting för dom flesta, Både materiellt och emotionellt osv.
Jag hoppas att min john inte är en sån som hela tiden strävar efter någonting bättre, men så har jag aldrig uppfattat honom hittills så han är nog en av de människor som är nöjd så länge livet är bra och allt känns rätt. För hade min pojkvän vart en av dessa som hela tiden sträcker sig efter nyare och bättre hade tiden kommit när även jag skulle bytas ut mot någon "bättre."
Att vi människor är såhär är väl ganska självklart, man vill ha det så bra som möjligt för sigsjälv. Det är ju ändå digsjälv du ska leva med resten av livet och därför måste du se till att du mår så bra som möjligt, ingen annan kommer göra det åt dig. Tyvärr
Men, jag vill avsluta detta smått depressiva inlägg med att tillägga att ibland, när du har riktigt tur, hittar du dendär speciella personen som älskar dig över allt annat, som skulle gå över lik för din skull. Den personen som kommer se till att du mår så bra som det bara går. Som sätter dig först oavsett vad det gäller och som håller dig om ryggen, men som ändå inte är rädd för att säga till dig när du går för långt eller handlar fel. En vän för livet eller en pojkvän/flickvän, Kanske både och.
Det jag har i min john, min bästa vän, sambo och fästman.
Fylld av tankar på att allt är så komplicerat, man vill alltid ha det man inte kan få. Vi människor ska alltid sträva efter någonting bättre. Att vi aldrig nöjer oss, någonsin.
Känns inte som att det var så förr, men jag levde ju inte då, på den tiden som jag pratar om. Kanske har vi alltid vart såhär.
Har vi någonting så håller vi fast vid det, tills någonting bättre dyker upp. Men att alltid vilja ha någonting bättre, större någonting mer tror jag hindrar oss från att vara nöjda och njuta av det som är.
Jag har kommit att tänka på detta av en speciell anledning, men det jag gör nu är inte att rikta kritik, mina tankar sträckte snabbt ut sig till att inse att såhär är det med allting för dom flesta, Både materiellt och emotionellt osv.
Jag hoppas att min john inte är en sån som hela tiden strävar efter någonting bättre, men så har jag aldrig uppfattat honom hittills så han är nog en av de människor som är nöjd så länge livet är bra och allt känns rätt. För hade min pojkvän vart en av dessa som hela tiden sträcker sig efter nyare och bättre hade tiden kommit när även jag skulle bytas ut mot någon "bättre."
Att vi människor är såhär är väl ganska självklart, man vill ha det så bra som möjligt för sigsjälv. Det är ju ändå digsjälv du ska leva med resten av livet och därför måste du se till att du mår så bra som möjligt, ingen annan kommer göra det åt dig. Tyvärr
Men, jag vill avsluta detta smått depressiva inlägg med att tillägga att ibland, när du har riktigt tur, hittar du dendär speciella personen som älskar dig över allt annat, som skulle gå över lik för din skull. Den personen som kommer se till att du mår så bra som det bara går. Som sätter dig först oavsett vad det gäller och som håller dig om ryggen, men som ändå inte är rädd för att säga till dig när du går för långt eller handlar fel. En vän för livet eller en pojkvän/flickvän, Kanske både och.
Det jag har i min john, min bästa vän, sambo och fästman.
Kommentarer
Trackback
