sockerberoende?

Skriver ett till inlägg istället för att fortsätta skriva i det föregående då det blir så långt då.

Jag har fått jobb på norrlands miljövård som städerska. Jag är glad över att ha jobb men det är ganska tungt och jag är väldigt trött. Är timvikarie och jobbar ca 20-25 timmar i veckan just nu.

första månaden orkade jag inte träffa någon efter jobbet, ville bara sova hela tiden och hade ont i kroppen konstant. Nu umgås jag med folk även på veckodagarna ibland, jag är fortfarande konstant trött och har ont i hela kroppen. Känner mig som en reumatiker.

Jobbet har resulterat i att jag inte orkar röra på mig speciellt mycket (promenader och gym) då jag bara har ont och inte har någon energi.

Ibland går jag ut och går men jag borde ju göra det varje dag egentligen. Så mitt mål att gå ner 7kg innan midsommar har lagts på hyllan. Jag har ätit godis och utemat och druckit cola och redbull.

Ändå har jag gått ner ca 2 kg på 2½månad. Jag går och står ju hela dagarna på jobbet och har därmed ökat min förbränning litegrann iallafall. Sen försöker jag ju att äta vanlig mat till vardags å äter både frukost, lunch och en lätt middag. Till frukost och lunch äter jag som en häst, äter upp hela stora portioner fast jag är mätt för att jag ska hålla mig hela dagen och inte bli vrålhungrig under arbetstid. Vilket jag ändå alltid blir lagom till lunchtid.

Om jag nu bara skulle komma igång med någon form av motion efter arbetstid så skulle jag nog kunna gå ner i vikt. Det tror jag absolut. Och sluta äta godis då. Blir ofta en godisbit efter jobbet, lakritsal eller lite zoogodisar eller en liten mjölkchoklad osv.

Dricker även cola fortfarande även om jag gått ner till 33cl. En burk eller en glasflaska då och då när jag sitter hos mormor och surrar tycker jag är mys. Men det får jag lov att sluta med nu.

Det är ju förfan idiotiskt att jag ska sitta och dricka cola några ggr i veckan å äta godis på vardagarna och sen börja gråta när någon påpekar att jag är tjock. Jag får skylla mig själv och jag är arg på mig själv.

Jag är arg på killen som sa det också eftersom jag anser att man inte säger så till en annan människa. Absolut inte till någon man aldrig träffat förr. För man vet aldrig vad folk tänker om sig själva och hur dom mår. Att påpeka någonting som för mig är ett jättekomplex och som jag mår dåligt över, har ångest över, och gråter över. Det är fan inte okej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0