Ledsen, viktångest, komplex
Var på fest igår. Nykter såklart. Fick höra att jag ser gravid ut och att min mage är stor.
Började gråta å for hem.
Egentligen är det väl löjligt, på nåt snett sätt. Självklart säger man inte så till en annan människa, någonsin. Man kan tänka det. Men att säga det ger ju ingenting, bara onödigt och elakt.
Men det är löjligt för jag får ju skylla mig själv. Att jag är rund. Att jag dricker cola å äter onyttigt ibland. Om än inte lika ofta som jag gjorde en gång i tiden. Att jag inte rör på mig mer osv. Finns mkt ja själv kan göra för att ändra det faktum att min mage putar, att jag har valkar å att låren dallrar.
Kände mig bara så otroligt dum igår då jag hade en tubtopp å en kjol. För jag vet vad jag själv tänker när stora människor inte klär sig efter sin kropp utan kommer i tajta fodral så man ser alla valkar och dyl.
Stora människor kan vara vackra, det är inte så att stor är lika med ful. Men att klä sig så att man smickrar sin kropp, framhäver sina fördelar och döljer sina skavanker, det tkr jag är halva grejjen. Annars ser man bara dallret å inte hur vacker människan är egentligen.
Nu visade det sig alltså att jag är en av dom. En av domdär runda männniskorna som inte kan klä sig. Och det känns extremt pinsamt.
Min kropp är ett känsligt ämne för mig. Att höra att andra ser det jag själv ser när jag tittar i spegeln gör ont. För människorna i min närhet säger alltid att jag svamlar och att jag är fin och att jag bara inbillar mig. Och det är klart att jag vill tro dom. Ibland börjar jag göra det. Tro på dom alltså. Då tänker jag att jag nog visst är fin och att det inte gör någonting att min mage putar ut. Att jag är snygg ändå.
Tyvärr sitter elaka kommentarer från främlingar kvar så mycket längre och raderar genast ut allt det som mina när och kära försöker bygga upp. Kommentaren om att jag ser ut att ha fött två barn sitter fortfarande kvar som en tagg och värker. Och det är ett år sen jag fick höra det nu. Jag har inte fött ett enda barn. Jag är inte gravid. Min kropp ser ut såhär helt enkelt.
Att andra ser och tänker det jag själv tänker om min kropp gör mig ledsen, gör att jag skäms över att jag ser ut såhär, bygger på min ångest.
Började gråta å for hem.
Egentligen är det väl löjligt, på nåt snett sätt. Självklart säger man inte så till en annan människa, någonsin. Man kan tänka det. Men att säga det ger ju ingenting, bara onödigt och elakt.
Men det är löjligt för jag får ju skylla mig själv. Att jag är rund. Att jag dricker cola å äter onyttigt ibland. Om än inte lika ofta som jag gjorde en gång i tiden. Att jag inte rör på mig mer osv. Finns mkt ja själv kan göra för att ändra det faktum att min mage putar, att jag har valkar å att låren dallrar.
Kände mig bara så otroligt dum igår då jag hade en tubtopp å en kjol. För jag vet vad jag själv tänker när stora människor inte klär sig efter sin kropp utan kommer i tajta fodral så man ser alla valkar och dyl.
Stora människor kan vara vackra, det är inte så att stor är lika med ful. Men att klä sig så att man smickrar sin kropp, framhäver sina fördelar och döljer sina skavanker, det tkr jag är halva grejjen. Annars ser man bara dallret å inte hur vacker människan är egentligen.
Nu visade det sig alltså att jag är en av dom. En av domdär runda männniskorna som inte kan klä sig. Och det känns extremt pinsamt.
Min kropp är ett känsligt ämne för mig. Att höra att andra ser det jag själv ser när jag tittar i spegeln gör ont. För människorna i min närhet säger alltid att jag svamlar och att jag är fin och att jag bara inbillar mig. Och det är klart att jag vill tro dom. Ibland börjar jag göra det. Tro på dom alltså. Då tänker jag att jag nog visst är fin och att det inte gör någonting att min mage putar ut. Att jag är snygg ändå.
Tyvärr sitter elaka kommentarer från främlingar kvar så mycket längre och raderar genast ut allt det som mina när och kära försöker bygga upp. Kommentaren om att jag ser ut att ha fött två barn sitter fortfarande kvar som en tagg och värker. Och det är ett år sen jag fick höra det nu. Jag har inte fött ett enda barn. Jag är inte gravid. Min kropp ser ut såhär helt enkelt.
Att andra ser och tänker det jag själv tänker om min kropp gör mig ledsen, gör att jag skäms över att jag ser ut såhär, bygger på min ångest.
Kommentarer
Trackback
