saraengberg

Som ni vet så försöker jag gå ner i vikt (och jag lyckas ju också även om resultaten inte kommer snabbt.)

Vad gör jag då?
Jo jag har lagt om min väldit slöa livsstil och går ut och går. Både bara för att promenera men också när jag ska någonstans försöker jag låta bli att ta bilen.

Jag åt väldigt väldigt mkt skräpmat och chips förut och det har jag skurit ner på supermycket.
Jag fuskar fortfarande ibland men jag är ju inte mer än människa och är jag för sträng mot mig själv så håller det i nån vecka och sen blir jag less och frossar i allt jag har nekat mig själv.

Sen har jag dragit ner på mitt sockerintag, inge mer godis, saft eller cola. Har nyligen slutat med mina älskade redbulls (igen.) och undviker dessutom att tillsätta socker i fil, te eller dyl.

Det mesta jag har gjort är bara småförändringar, som att inte ta en bulle hos mormor bara för att hon ställt fram dem.

Det som är jobbigast är skräpmaten och chipsen, det är nästan alltid det jag failar på.

Det jag nu ber er alla som känner mig (ännu en gång eftersom ni inte verkar lyssna) är:
Fråga inte om jag vill smaka om ni äter något onyttigt.
Fråga absolut inte om jag vill följa med ut och äta på snabbmatsrestauranger.
Köp chips om vi ska se film, absolut. Men erbjud mig inte att ta ifrån dem.

Det är inte så svåra grejjer att göra eller hur? Men ändå verkar ingen lyssna. Något jag faktiskt börjar bli jäääääävligt less på.
Min viljestyrka är inte så stor, jag faller för frestelser. Så varför i hela världen frestar ni mig? Varför respekterar ni inte vad jag försöker göra?
Jag måste få gå ner i vikt för att må bättre psykiskt. Om jag frågar er rakt ut - vill ni att jag ska må bra över mig själv? Då svarar ni väl förhoppningsvis ja.
Så varför i hela världen kan ni inte stötta mig när jag tagit tag i något som har fått mig att må så dåligt?

Den största förändringen jag gjort är egentligen att jag rör på mig så mycket.
Men den jobbigaste förändringen är att sluta med allt onyttigt som jag stoppat i mig.

Så fort jag ger efter för frestelsen en gång så blir den efterföljande tiden så jobbigt.
Jag får först massor med ångest över att jag ätit något dåligt.
Sen måste jag röra på mig supermycket så kroppen blir helkörd.
Det värsta är dock att om jag gett efter en gång så är jag mycket mer sugen på onyttiga saker än om jag håller mig borta från dom helt och hållet.

Nu hoppas jag att alla respekterar det jag bett om.
För snart kommer jag snea på någon som försöker locka mig till skräp.

Känns så sjukt respektlöst bara eftersom det inte finns någon som känner mig som lyckats missa dethär med att jag försöker leva sundare och gå ner i vikt.
Snart kommer jag börja fundera på om ni gör det med flit bara för att jävlas? Bara för att testa mig.