Motivation
Har lyckats gå upp 1kg. Blev lite depp över det. Men har bara migsjälv att skylla eftersom jag slarvat massor med maten. Så är ju inte alls konstigt.
Har gjort såhär en gång förut också. Gick ner till 57 och tyckte jag var så duktig att jag började slarva. För det gick ju så bra och var så lätt så vafan. Typ, tror det är så jag tänker. Undermedvetet nästan.
Så gick upp till 58 igen på bara några dagar. Så illa var det alltså. Tog iaf tag i det igen innan det rusade iväg för mycket :)
Men nu är jag medveten om det iallafall. Att jag måste passa mig för att bli för självgod för då går det utför.
Så nu är jag uppe på 57 igen. Blä. Eftersom jag var ner på 56 så känns det som att 57kg är massor helt plötsligt.
Min motivation är iallafall tillbaka så nu tar jag tag i detta igen. 55kg innan slutet av september. Det är np bara jag skärper mig nu och på en gång.
Jag är medveten om att jag har väldigt väldigt låga mål. Det är delvs för att jag ska klara det. Att jag inte ska bli besviken över att jag misslyckas. Och delvis för att jag inte har bråttom.
Så länge det går åt rätt håll är jag nöjd. Innan slutet av året vill jag vara klar. Då vill jag ligga på min målvikt. Självklart blir jag bara glad om det går snabbare. Men, jag ska stanna på min målvikt, jag ska inte skynda mig att gå ner i vikt och sen inte klara att hålla det.
Jag är ingen gymmänniska. Jag kan inte träna stenhårt och hålla det. Jag har försökt och det går bra ett tag. Sen orkar jag inget mer, det blir för kravfyllt. Med min sjukdom kan jag inte ha såna krav på mig. Det slår åt fel håll och jag börjar må psykiskt dåligt.
Så jag gör detta på mitt sätt och det funkar för mig. Resten är oviktigt
Har gjort såhär en gång förut också. Gick ner till 57 och tyckte jag var så duktig att jag började slarva. För det gick ju så bra och var så lätt så vafan. Typ, tror det är så jag tänker. Undermedvetet nästan.
Så gick upp till 58 igen på bara några dagar. Så illa var det alltså. Tog iaf tag i det igen innan det rusade iväg för mycket :)
Men nu är jag medveten om det iallafall. Att jag måste passa mig för att bli för självgod för då går det utför.
Så nu är jag uppe på 57 igen. Blä. Eftersom jag var ner på 56 så känns det som att 57kg är massor helt plötsligt.
Min motivation är iallafall tillbaka så nu tar jag tag i detta igen. 55kg innan slutet av september. Det är np bara jag skärper mig nu och på en gång.
Jag är medveten om att jag har väldigt väldigt låga mål. Det är delvs för att jag ska klara det. Att jag inte ska bli besviken över att jag misslyckas. Och delvis för att jag inte har bråttom.
Så länge det går åt rätt håll är jag nöjd. Innan slutet av året vill jag vara klar. Då vill jag ligga på min målvikt. Självklart blir jag bara glad om det går snabbare. Men, jag ska stanna på min målvikt, jag ska inte skynda mig att gå ner i vikt och sen inte klara att hålla det.
Jag är ingen gymmänniska. Jag kan inte träna stenhårt och hålla det. Jag har försökt och det går bra ett tag. Sen orkar jag inget mer, det blir för kravfyllt. Med min sjukdom kan jag inte ha såna krav på mig. Det slår åt fel håll och jag börjar må psykiskt dåligt.
Så jag gör detta på mitt sätt och det funkar för mig. Resten är oviktigt
Kommentarer
Trackback
