saraengberg

Som ni läst har jag fått iväg en kotte nu. Skönt som fan känner jag.

Har börjat funderar på något min mor sa. Om att fatta ett beslut om hur länge jag ska behålla hanen. Om att ha en deadline. Ifall jag inte lyckas sälja honom.

Grejjen är den att ingen av kottarna mår bra av situtationen. Det blir jättestressigt för min egen kotte med hela denhär "jag vill para mig med dig så jag jagar dig i oändlighet" grejjen.

Eftersom jag inte vill ha fler barn måste jag hålla dem åtskilda. Vilket innebär betydligt mycket mindre röreslemöjligheter än vad de ska ha. Det stressar mig som fan. Att dom inte har det så bra som dom skulle kunna ha det.

Så jag har smått börjat fundera på vad jag ska ta mig till och hur lång tid jag ska ge det. Det är så svårt eftersom frakten blir så hög när man bor så långt norrut :S

Men som kom solen fram litegrann. Fick alldeles nyss ett mejl från en kvinna i göteborg som sysslar med uppfödning. Hon var intresserad och frakten verkade inte vara ett problem.

Nu är det såhär att jag är superglad över att någon seriös vill köpa kotten för jag säljer inte om köparen är oseriös, inte påläst osv.

MEN jag är också jävligt nervös. Tänk om jag gjort något "fel" med kotten. Han är ju långt ifrån handtam om man säger så, även om han är en nyfiken liten kille.

Jag har ju fått till min egen lilla bäbi, så jag har en taggig hund här hemma. Där känner jag att jag gjort alla rätt. Men ändå.

Jag är ju bara en glad amatör typ. Såååå,... jah,... Vet inte, är bara nervös för att en "expert" ska ha honom och jag är rädd för att hon ska tycka att jag gjort ett dåligt jobb. Typ.