saraengberg

Har en såndär känsla av att jag bara vill bort. Bara fara ut och köra i natten.

Funderar över lycka. När är man lycklig?

Jag vet inte ens om jag tror på lycka. För jag har många förutsättningar för att vara en lycklig person. Men ändå känner jag,..ingenting, ingenting alls.

Jag är inte lycklig, men jag är inte olycklig heller tror jag.

Jag som alltid brukar vara så bra på att veta hur jag mår och hur jag känner. Nu vet jag ingenting, för jag känner ingenting.

Jag kan vara glad eller ledsen. Men lycklig och olycklig? Där är det stopp. Där vet jag inte.

Kanske är jag lycklig och bara inte vet hur det känns. Att jag inte kan identifiera känslan. Men det tror jag inte.

Kanske är jag olycklig men är så van att det inte känns lika smärtsamt längre. Kanske förnekar jag känslan. ;em det tror jag inte heller. Rent logiskt bör jag väl inte vara olycklig liksom.

Flyter omkring någonstans där jag är varken eller, men inte både och.

Lycka? Vad är det? Hur känns det?

Jag är säker på att lycka inte kommer automatiskt med att man har ett bra liv. Lycka kommer inifrån.

Jag är också säker på att ingen kan gå runt och vara lycklig alltid, det kommer och går. Man måste väl vara olycklig ibland också. Livet är så.

Jag är mörk nu känner jag.