Löften
Alla bryter vi löften ibland. Själv bryter jag löften om att umgås med vänner, titta förbi familjen och ibland att göra ngt med eller för min pojkvän.
Men ngt jag gör mest av allt, jätte ofta, är att svika löften till mig själv.
Jag lovar att jag inte ska äta skräp, jag lovar att jag ska sluta snusa, jag lovar att försöka bli en bättre flickvän, jag lovar att vara en mer närvarande vän.
Jag lovar massor med saker. Men eftersom det är till mig jag lovar så behöver jag inte stå till svars när jag bryter de "regler" jag själv satt upp.
Men jag är mer värd än så, jag är bättre och starkare än så. Jag har insett detta och jag förtjänar att behandlas bra, mest av allt av mig själv.
De löften jag ger till mig är mer värt än att bara förkastas. Bara för att jag stöter på ett hinder eller av vana gör som jag brukar göra, fast jag lovat att inte göra det.
Jag har valt att ställa mig själv till svars lite mer, för ger jag ett löfte till mig själv. Så gör jag ju det för att på något sätt påverka mitt liv, min kropp och mitt psyke på ett positivt sätt.
Jag vet inte riktigt vad som anses vara värst, att lova och sedan inte hålla ngt till migs jälv. Eller att lova ngt som jag sedan sviker till någon annan.
Det beror enligt mig på vad man lovat och vad man har för anledning till att bryta löftet.
Är det att jag ska vara med en vän t.ex. och sedan känner att jag inte mår tillräckligt bra eller är för trött, så kan jag nog tycka att det är okej att höra av sig och säga att man inte kan eller orkar. Det är inte världens grej.
Även om man gärna får höra av sig så fort som möjligt så att personen kan göra andra planer istället för att sitta och vänta på en.
Men har man lovat att hjälpa till med ngt eller skjutsa ngn, eller om en kompis mår dåligt och vill prata. Då kan jag tycka att man verkligen ska försöka hålla det, om personen på nåt sätt verkligen behöver en.
Det är svårt det där, man vill ju verkligen inte svika andra. Samtidigt som man så lättvindigt sviker sig själv.
Men,.. Du är den viktigaste människan i ditt liv,....
Men ngt jag gör mest av allt, jätte ofta, är att svika löften till mig själv.
Jag lovar att jag inte ska äta skräp, jag lovar att jag ska sluta snusa, jag lovar att försöka bli en bättre flickvän, jag lovar att vara en mer närvarande vän.
Jag lovar massor med saker. Men eftersom det är till mig jag lovar så behöver jag inte stå till svars när jag bryter de "regler" jag själv satt upp.
Men jag är mer värd än så, jag är bättre och starkare än så. Jag har insett detta och jag förtjänar att behandlas bra, mest av allt av mig själv.
De löften jag ger till mig är mer värt än att bara förkastas. Bara för att jag stöter på ett hinder eller av vana gör som jag brukar göra, fast jag lovat att inte göra det.
Jag har valt att ställa mig själv till svars lite mer, för ger jag ett löfte till mig själv. Så gör jag ju det för att på något sätt påverka mitt liv, min kropp och mitt psyke på ett positivt sätt.
Jag vet inte riktigt vad som anses vara värst, att lova och sedan inte hålla ngt till migs jälv. Eller att lova ngt som jag sedan sviker till någon annan.
Det beror enligt mig på vad man lovat och vad man har för anledning till att bryta löftet.
Är det att jag ska vara med en vän t.ex. och sedan känner att jag inte mår tillräckligt bra eller är för trött, så kan jag nog tycka att det är okej att höra av sig och säga att man inte kan eller orkar. Det är inte världens grej.
Även om man gärna får höra av sig så fort som möjligt så att personen kan göra andra planer istället för att sitta och vänta på en.
Men har man lovat att hjälpa till med ngt eller skjutsa ngn, eller om en kompis mår dåligt och vill prata. Då kan jag tycka att man verkligen ska försöka hålla det, om personen på nåt sätt verkligen behöver en.
Det är svårt det där, man vill ju verkligen inte svika andra. Samtidigt som man så lättvindigt sviker sig själv.
Men,.. Du är den viktigaste människan i ditt liv,....
Kommentarer
Trackback
