Jo,.. det är faktiskt ditt fel.
Självinsikt, en svår sak, men en förbannat viktig sak.
Att lära känna sig själv för hur man faktiskt är, på gott och ont.
Många väljer att tro att dom är så som dom vill vara, istället för att ta reda på hur dom faktiskt är.
Det finns dom som sällan ser sin egen roll i saker. Men ditt eget beteende är förmodligen förklaringen till större delen av allt som inte går riktigt rätt i livet.
Du väljer aktivt hur du ska bete dig och får då ta konsekvenserna av detta. Man kan inte lägga över det som senare går fel på någon eller något annat varje gång.
Uppstår samma eller liknande svårigheter upprepade gånger i ditt liv är du förmodligen orsaken till det.
Det är viktigt att kolla inåt, men det är ännu viktigare att man kan se med opartiska ögon på det som finns där inne.
Att känna sig själv. Det gör vi inte så väl som vi tror faktiskt. Men det gör inte folk runt omkring oss lika bra som de tror heller.
Vart ligger då sanningen om hur du faktiskt är? Ligger det i betraktarens ögon - är det andra människors syn på dig som stämmer? Eller är det hur du tycker att du är som är sant?
Förmodligen ligger sanningen någonstans där mitt emellan. Men hur öppen är du för att lyssna och ta in vad andra människor säger? Går det att nå fram till dig med tillrättavisningar eller ser du det bara som kritik?
För alla människor som känner dig har förmodligen olika syn på dig. Men de som står dig närmast har nog störst kännedom om hur du beter dig.
Om du lyssnar öppet på dem så får du nog en bra insikt i vad du måste förändra för att inte gå i cirklar här i livet. För att inte stöta på samma farthinder gång på gång.
Att dessutom försöka granska situationer där du tyckt att du inte gjort något fel men allt ändå blivit fel, utan att ta ditt eget parti direkt. Då får du förhoppningsvis nya insikter om din egen roll i hur det blev. Insikter i hur du kan ändra saker i ditt eget beteende så att det blir bättre nästa gång.
Detta inlägg är ett inlägg om självinsikt och inget mer.
Det är inte riktat till någon, och det handlar inte om någon bara för att det är skrivet i du-form.
Jag tycker helt enklet om att skriva i du-form eller jag-form när jag uttrycker mig.
Jag jobbar på det. Jag är bra på att jobba. Det är lite så jag jobbar.
Att lära känna sig själv för hur man faktiskt är, på gott och ont.
Många väljer att tro att dom är så som dom vill vara, istället för att ta reda på hur dom faktiskt är.
Det finns dom som sällan ser sin egen roll i saker. Men ditt eget beteende är förmodligen förklaringen till större delen av allt som inte går riktigt rätt i livet.
Du väljer aktivt hur du ska bete dig och får då ta konsekvenserna av detta. Man kan inte lägga över det som senare går fel på någon eller något annat varje gång.
Uppstår samma eller liknande svårigheter upprepade gånger i ditt liv är du förmodligen orsaken till det.
Det är viktigt att kolla inåt, men det är ännu viktigare att man kan se med opartiska ögon på det som finns där inne.
Att känna sig själv. Det gör vi inte så väl som vi tror faktiskt. Men det gör inte folk runt omkring oss lika bra som de tror heller.
Vart ligger då sanningen om hur du faktiskt är? Ligger det i betraktarens ögon - är det andra människors syn på dig som stämmer? Eller är det hur du tycker att du är som är sant?
Förmodligen ligger sanningen någonstans där mitt emellan. Men hur öppen är du för att lyssna och ta in vad andra människor säger? Går det att nå fram till dig med tillrättavisningar eller ser du det bara som kritik?
För alla människor som känner dig har förmodligen olika syn på dig. Men de som står dig närmast har nog störst kännedom om hur du beter dig.
Om du lyssnar öppet på dem så får du nog en bra insikt i vad du måste förändra för att inte gå i cirklar här i livet. För att inte stöta på samma farthinder gång på gång.
Att dessutom försöka granska situationer där du tyckt att du inte gjort något fel men allt ändå blivit fel, utan att ta ditt eget parti direkt. Då får du förhoppningsvis nya insikter om din egen roll i hur det blev. Insikter i hur du kan ändra saker i ditt eget beteende så att det blir bättre nästa gång.
Detta inlägg är ett inlägg om självinsikt och inget mer.
Det är inte riktat till någon, och det handlar inte om någon bara för att det är skrivet i du-form.
Jag tycker helt enklet om att skriva i du-form eller jag-form när jag uttrycker mig.
Jag jobbar på det. Jag är bra på att jobba. Det är lite så jag jobbar.
Kommentarer
Trackback
