Step into my head.
Att allt snurrar och jag inte få någon ordning på de är ganska normalt för mig men lika jävla utmattande ändå. Känns som att jag ska bryta ihop hela tiden.
Är en tänkande människa, en väldigt tänkande människa. när det då blir så att tänkandet och funderandet inte leder någonstans och jag inte kommer fram till några slutsatser är det värsta som finns enligt mig. Jag måste ha en slutledning, ett slutfört projekt, kan inte släppa och slappna av helt innan det är avslutat på något sätt, då stannar det i huvudet och börjar rotera, allt läggs på och tillslut har jag ett garnnystan i en orkan inuti min skalle och jag kan inte ens bestämma mig för vad jag vill i de enklaste frågor som vad jag vill äta och vad jag vill se på tv, vilken bok jag vill läsa.
När det blir såhär, det är då jag mår dåligt det blir så, och jag mår ännu sämre och allt eskalerar. Jag vet att jag är en människa som tycker att hon har rätt för det mesta. Men det är klart att jag har det enligt mig. Så är det för dom flesta, man tycker ju såklart att mansjälv har rätt, jag har tur som äger den egenskapen att jag kan erkänna lätt när jag har fel. Även om jag gärna blir överbevisad av logiskt resonemang och fakta innan jag ger mig. Jag och nina är ett bra team där, jag älskar när vi sitter och pratar, spekulerar, resonerar. Det leder till många slutsatser. Vi har bra samtal genomsyrade av ömsesidig respekt och kärlek. Vi lyssnar på varandra och kan säga emot varandra utan att vi blir arga på varann. Jag tycker bara att det är bland det bästa som finns, att sitta och prata med min bästa vän under hennes fläkt.
Just nu känns det inte som att det ger någonting att prata med någon alls eftersom jag inte lyckas fånga mina tankar och trassla ut dom, jag vet inte vad jag känner och tycker och tänker, kan inte dra slutsatser. Jag käner mig som en blondin i stereotyp. Det är skitjobbigt för jag vet att jag är en väldigt intelligent och logisk människa för det mesta.
Eftersom jag är så snurrig inuti just nu ger dethär inläget inte så mycket alls. Men detta är anledningen till att jag tar semester från allt och alla atm, jag måste vila mina tankar, försöka reda ut lite inuti migsjälv innan jag orkar börja om med nya tag. Innan jag orkar och kan umgås och prata med mina vänner och faktiskt hjälpa till att ge någonting, för that´s what it´s all about enligt mig, hjälpa till, reda ut, ge råd och finnas där. My life och jag älskar det för jag älskar er, jag älskar människor. och jag tror at detta är vad jag vill göra i framtiden, hjälpa till.
Slits just nu mellan det och piercingen som jag älskar med hjärta och själ, nålar, smycken, dekoration, smärta, vackert, blod. Det är så mycket jag, den världen är min, där är jag hemma. Jag vet inte. Har fått ett erbjudande, ett bra erbjudande om hjälp att komma framåt i den världen, att få lära mig, att få hjälp av självaste ordföranden i piercingförbundet. SHIT! jag är så rädd, så spänd, så exalterad och glad samtidigt som allt är skrämmande. Det är min framtid. Jag hoppas jag pallar det, att jag märker att jag är cut out för det.
Är en tänkande människa, en väldigt tänkande människa. när det då blir så att tänkandet och funderandet inte leder någonstans och jag inte kommer fram till några slutsatser är det värsta som finns enligt mig. Jag måste ha en slutledning, ett slutfört projekt, kan inte släppa och slappna av helt innan det är avslutat på något sätt, då stannar det i huvudet och börjar rotera, allt läggs på och tillslut har jag ett garnnystan i en orkan inuti min skalle och jag kan inte ens bestämma mig för vad jag vill i de enklaste frågor som vad jag vill äta och vad jag vill se på tv, vilken bok jag vill läsa.
När det blir såhär, det är då jag mår dåligt det blir så, och jag mår ännu sämre och allt eskalerar. Jag vet att jag är en människa som tycker att hon har rätt för det mesta. Men det är klart att jag har det enligt mig. Så är det för dom flesta, man tycker ju såklart att mansjälv har rätt, jag har tur som äger den egenskapen att jag kan erkänna lätt när jag har fel. Även om jag gärna blir överbevisad av logiskt resonemang och fakta innan jag ger mig. Jag och nina är ett bra team där, jag älskar när vi sitter och pratar, spekulerar, resonerar. Det leder till många slutsatser. Vi har bra samtal genomsyrade av ömsesidig respekt och kärlek. Vi lyssnar på varandra och kan säga emot varandra utan att vi blir arga på varann. Jag tycker bara att det är bland det bästa som finns, att sitta och prata med min bästa vän under hennes fläkt.
Just nu känns det inte som att det ger någonting att prata med någon alls eftersom jag inte lyckas fånga mina tankar och trassla ut dom, jag vet inte vad jag känner och tycker och tänker, kan inte dra slutsatser. Jag käner mig som en blondin i stereotyp. Det är skitjobbigt för jag vet att jag är en väldigt intelligent och logisk människa för det mesta.
Eftersom jag är så snurrig inuti just nu ger dethär inläget inte så mycket alls. Men detta är anledningen till att jag tar semester från allt och alla atm, jag måste vila mina tankar, försöka reda ut lite inuti migsjälv innan jag orkar börja om med nya tag. Innan jag orkar och kan umgås och prata med mina vänner och faktiskt hjälpa till att ge någonting, för that´s what it´s all about enligt mig, hjälpa till, reda ut, ge råd och finnas där. My life och jag älskar det för jag älskar er, jag älskar människor. och jag tror at detta är vad jag vill göra i framtiden, hjälpa till.
Slits just nu mellan det och piercingen som jag älskar med hjärta och själ, nålar, smycken, dekoration, smärta, vackert, blod. Det är så mycket jag, den världen är min, där är jag hemma. Jag vet inte. Har fått ett erbjudande, ett bra erbjudande om hjälp att komma framåt i den världen, att få lära mig, att få hjälp av självaste ordföranden i piercingförbundet. SHIT! jag är så rädd, så spänd, så exalterad och glad samtidigt som allt är skrämmande. Det är min framtid. Jag hoppas jag pallar det, att jag märker att jag är cut out för det.
Kommentarer
Trackback
