Snälla ni, älskar er
jag har runt 10000 tankar som snurrar runt i mitt huvud varje dag, allt krångel tar på mig (med risk för att låta självcentrerad men Ja så är vi människor)
Att se allt, hela bilden, alla handlingar och vart detta kommer leda, för jag har vart med om det själv, gjort samma sak själv. Det gör ont.
När ska jag backa? hur många jobbiga sanningar ska jag säga? Det känns som att jag bombarderar folk med sanningar som dom inte tar åt sig helt av. Eftersom jag vet att ALLT inte går in öser jag över allt och hoppas att endel ska fastna innan ni stänger av.
Nu pratar jag om tunga saker och saker jag diskuterar med dom närmaste, ofta. Dom sakerna man inte vill höra, men mina vänner vet att jag är brutal på det sättet och jag tror det uppskattas att jag försöker även om det inte brukar fungera så bra, folk brukar inte ta till sig så mkt och jag förstår varför, det är jobbigt att ta tag i, lätt att fortsätta som ingenting och vara säker i sina gamla spår. Men alla behöver vi ständigt utvecklas för att bli så bra som vi kan bli.
Vissa saker behöver inte sägas, som att kompisens nya partner kanske inte är så snygg eller trevlig. Eller att dendär tröjan kanske inte var så snygg på ändå. Det beror så mkt på. Man märker med dom nära vad man kan säga och inte, vad som är okej, och vad som kanske är lite onödigt. För gillar din kompis tröjan så blir han/hon fin i den ändå. Utsrålningen är ändå viktigast i sånadär struntsammanhand, Så länge det inte hänger dasspapper från byxlinningen kan man faktiskt hålla käften ibland. Inte för att jag gör det men bara för att MINA vänner kan ta det jag säger. Välj dina ord osvosv.
Men med dom tyngre sakerna som inte påverkar DITT liv, men som du vet kan få katastrofala följder för någon annan, någon du känner, bryr dig om och älskar. Ska du stå vid sidan av och se dom köra bilen nerför stupet? Eller ska du hoppa in i bilen och försöka bromsa med risk för att följa med ner i djupet själv?
Detdär kämpar jag med, för jag säger mina tankar och känslor, högt, ärligt, blodigt. Men ibland är det ju faktiskt inte min huvudvärk, ibland skulle jag må bättre av att inte bry mig så mkt om er. För ni är vuxna människor och kan ta ansvar för era egna handlingar, för ert eget beteende och det är era konsekvenser. Jag har suttit i bilen och försökt bromsa er väldigt länge, men när ni fortsätter pressa på gasen så är det inte bara ni sälva som åker nerför stupet. Jag och många andra är med er. Jag funderar på att hoppa ur bilen snart, har funderat länge nu. För jag mår så dåligt när ni sabbar för er själva. Så snälla bromsa! För vi är väldigt nära klippkanten nu,......
Att se allt, hela bilden, alla handlingar och vart detta kommer leda, för jag har vart med om det själv, gjort samma sak själv. Det gör ont.
När ska jag backa? hur många jobbiga sanningar ska jag säga? Det känns som att jag bombarderar folk med sanningar som dom inte tar åt sig helt av. Eftersom jag vet att ALLT inte går in öser jag över allt och hoppas att endel ska fastna innan ni stänger av.
Nu pratar jag om tunga saker och saker jag diskuterar med dom närmaste, ofta. Dom sakerna man inte vill höra, men mina vänner vet att jag är brutal på det sättet och jag tror det uppskattas att jag försöker även om det inte brukar fungera så bra, folk brukar inte ta till sig så mkt och jag förstår varför, det är jobbigt att ta tag i, lätt att fortsätta som ingenting och vara säker i sina gamla spår. Men alla behöver vi ständigt utvecklas för att bli så bra som vi kan bli.
Vissa saker behöver inte sägas, som att kompisens nya partner kanske inte är så snygg eller trevlig. Eller att dendär tröjan kanske inte var så snygg på ändå. Det beror så mkt på. Man märker med dom nära vad man kan säga och inte, vad som är okej, och vad som kanske är lite onödigt. För gillar din kompis tröjan så blir han/hon fin i den ändå. Utsrålningen är ändå viktigast i sånadär struntsammanhand, Så länge det inte hänger dasspapper från byxlinningen kan man faktiskt hålla käften ibland. Inte för att jag gör det men bara för att MINA vänner kan ta det jag säger. Välj dina ord osvosv.
Men med dom tyngre sakerna som inte påverkar DITT liv, men som du vet kan få katastrofala följder för någon annan, någon du känner, bryr dig om och älskar. Ska du stå vid sidan av och se dom köra bilen nerför stupet? Eller ska du hoppa in i bilen och försöka bromsa med risk för att följa med ner i djupet själv?
Detdär kämpar jag med, för jag säger mina tankar och känslor, högt, ärligt, blodigt. Men ibland är det ju faktiskt inte min huvudvärk, ibland skulle jag må bättre av att inte bry mig så mkt om er. För ni är vuxna människor och kan ta ansvar för era egna handlingar, för ert eget beteende och det är era konsekvenser. Jag har suttit i bilen och försökt bromsa er väldigt länge, men när ni fortsätter pressa på gasen så är det inte bara ni sälva som åker nerför stupet. Jag och många andra är med er. Jag funderar på att hoppa ur bilen snart, har funderat länge nu. För jag mår så dåligt när ni sabbar för er själva. Så snälla bromsa! För vi är väldigt nära klippkanten nu,......
Kommentarer
Trackback
