saraengberg

Idag har jag verkligen vart igång sen klockan sju på morgonen, kurs, hem och väcka söt sömnig john, sen for vi på em, dollarstore, jysk, djurmagasinet och öb. Direkt till farmor och äta middag med släkten och vara lektant och farbror för isak och herman (småkusinerna.) Efter det hann jag bara hem så var det iväg med alle till café 23 och surra på. Kom hem för en liten stund sen och började direkt pilla på med shoppinglistan för morgondagens ikeabesök. Nu borde jag bara släppa allt, landa och somna men jag kan inte.

Vi pratade lite om detdär på kursen idag - Att sätta gränser för sigsjälv och andra, att säga NEJ ett ord jag är väldigt dålig på att använda. Jag vill gäna ställa upp coh finnas där och hjälpa till och vara snäll och duktig hela tiden. För alla, tar inte mkt tid för migsjälv.

Jag har dock blivit extremt mycket bättre på detta på sista tiden. Att ta tid för migsjälv. Oftast är jag igång och är social från det att jag vaknar, nu har jag lärt mig att när jag kommer hem säga till min sambo att jag vill vara ifred, och han är världens finaste som förstår och accepterar detta utan problem, och som frågar om det är okej att han komemr och är med mig vid tvn och inte bara antar att det är okej, han visar mig väldigt mycket respekt genom detta, genom att ta hänsyn och fråga om jag vill vara ifred. För när jag kommer hem på kvällen är jag helt slut, nästan andfådd och det känns som en tyngd över bröstet, som att jag ska kvävas. För att jag aldrig är själv.

MEN jag måste påpeka att jag VILL vara med mina vänner, jag vill träffa folk och jag vill vara social. jag älskar det, jag är inte en sån människa som kan vara ensam, detta beteende kommer såklart från att det är så förbannat läskigt att vara själv, när ångesten kommer, och om jag håller mig sysselsatt hela tiden så hinner inte ångesten ikapp mig lika lätt.

Nu är jag dock aldrig själv i och med att jag har en underbar sambo. Och att jag har lärt mig att det är okej att sägga att jag vill vara för migsjälv en stund, även om jag bara kan säga det till honom och inte till någon annan så har detta gett mig otroligt mkt. och det har även vart viktigt för att vårat förhållande ska fungera och vara bra eftersom vi bor i en etta (men inte länge till!! :D)

Idag kändes som ett genombrott för mig när det gäller gränsdragning, jag kom hem en stund och hade några minuter att pusta ut innan jag skulle hämta alle, jag valde att kolla tv ist för att sminka över min trötthet och ta på mig ngt finare. Kände att dessa minuter var dyrbara för mig och DÅ ringer telefonen! jag som ALLTID svarar i telefonen kände bara oj,hjälp,nej,jag orkar inte!!! Men en kvinna på kursen sa en otroligt bra sak om att vi alltid ska vara tillgängliga, att det bidrar till för mkt stress.

Och för första gången så tog jag till mig av allt detta som jag hört så många gånger förut om gränsdragning och egen tid för att återhämta och laga sigsjälv. Jag sket i att svara, bara för att jag inte kände för att svara!!!!! otroligt stort för mig. Först kändes det lite jobbigt att jag inte svarade, och jag började fundera på vad jag skulle ha för ursäkt om robin frågade sen varför jag inte svarat. Sen kände jag bara fuck it och det kändes jättebra! om robin frågar mig så kommer jag svara ärligt att jag inte kände för att svara just då. Fyfan vad stolt jag är över migsjälv för detta.

Samtal från det förflutna
Fick ett samtal från mitt ex igår på tal om just telefonsamtal och att inte vilja svara. Ett okänt nummer ringer när jag och åke kollar film och jag vill inte svara och jag vet inte vem som ringer. När jag svarar så hör jag att det är lars på en gång, jag fick ångest, det kändes läskigt och jobbigt som fan! för jag bad honom för två månader sen att inte kontakta mig så länge han inte var ren på riktigt eftersom jag inte klarar av hans lögner längre, det var mitt nyårslöfte till migsjälv, att bryta med lars för att inte behöva må så dåligt. Och jag gjorde det.

Sen ringer den jäveln ändå, så kände jag då... Så säger han att han sitter på behandling och att han är ren nu och att han fått lägenhet. jag frågade hur länge han vart ren och han svarade 2månader!!!! jag blev sjukt glad över att vad jag skrev i det smset verkligen tog och att han respekterade det och höll sig ren såpass länge innan han kontaktade mig. Viss tveksamhet känner jag eftersom jag hört allt förr, att han är ren och sköter sig nu osv osv. Men jag tror på honom, varje gång, för jag vill tro på honom. Jag vill tro på människor och det kommer jag fortsätta göra. För fast man blir sviken, sårad och bränd som fan ibland så är det värt det för mig. Det är allt jag har och utan tilltro till andra människor blir man instängd i sigsjälv.