saraengberg

Fick förfrågan igår om jag ville flyga till gbg och hämta nå kottar (igelkottar inte tallkottar alts :P)
SA typ: JA,.! Nej,.. :O Fan va läskigt, näe

Sen på kvällen blev jag skitförbannad på migsjälv. För detdär hade jag bara sagt fine till och farit för inte ens ett år sedan, Jag har alltid vart impulsiv och trivts bra med det. Så varför backar jag nu? Varför är jag rädd för allting? För FINE jag mår skitdåligt sjukt ofta. Men jag mår ju knappast bättre av att ge efter för mina svagheter och gömma mig i en tvåa på punkt.

Så jag sa fuck it och ringde upp bruden imorse och jag far nu på fredag. Jag vägrar vara en spillra av vem jag en gång varit, jag ska vara en bättre version av migsjälv men det betyder inte att jag tänker förkasta min impulsivitet och min barnslighet. Jag strävar efter att bli en hel människa. Jag ska sluta vara rädd nu, jag var sällan rädd förut, var rädd för ensamheten, var så rädd för ensamheten att jag itne hade tid att vara rädd för någonting annat. Nu när jag slipper ensamheten är jag rädd för allt annat. Jag tror inte på migsjälv, tror inte längre på att jag klarar migsjälv. Men vet ni vad? DET GÖR JAG FANIMEJ VISST!

Jag har gjort det förr och jag kommer fortsätta göra det. jag klarar det jag vill.
Jag ska börja tro på mig igen och klättra tillbaka till den jag en gång var, jag börjar hitta mig igen nu.

Min lust kommer tillbaka, jag vill skriva, rita, resa, hoppa, studsa och vara glad igen.

Jag har börjat, nu ska jag fortsätta, jag ska visa mig vem jag är.